Livet är som en karusell. Ibland stannar den och alla får inte åka med igen.

Sitter med en uppgift till skolan, den är inte direkt tråkig, utan den är bara “i vägen” ungefär så där att den känns onödig. Som en utfyllnad. ´Men lika bra att göra den så att de så kallade lärarna blir nöjda. Det är det alltid.

För övrigt så har jag suttit i skolan med Jenny. Jenny hon pluggade mest. Det gör hon alltid. Jag, jag satt mest och letade efter saker. (Boken jag skulle ha läst fanns inte inne) Sen blev det kebabtallrik hos Jenny. Dålig självkaraktär, jag vet. Men jag kunde inte annat än att köpa en. De är ju så goda där. Kan bara trösta mig med att jag inte åt upp allt!

Snart blir det film och spagetti och köttfärssås. Sent? Ja oerhört sent. Det blir så ibland.

Status, just nu- helt ärligt? Ovärkligt. väck mig, jag vet inte om det är en bra eller en dålig dröm. Stanna världen en stund. 

 

(bild, google.se Älskar de bilderna!)