Det där med orangefärgat hår, de är ju fantastiskt. Och visst blir man sugen, tills man inser att man faktiskt bryter ihop utav att bara färga det brunt, ljusbrunt. Men jag är säker på att det kommer en tid i livet då man faktiskt trivs i det, och känner sig riktigt nöjd och i stort sätt idiotförklarar sig själv för att man inte gillade det innan… "för det är ju såååå ute o va blondin!”
Så, är den tiden nu? För orange, för brunt? För någon förändring över huvud taget? För mig –på flera plan, men inte på den. Eller? Hur som så måste frisörbesök bokas, om de inte blir ett spontanbesök i helgen.
Nu blir jag säkert kär i dig. Pinsamt jävla kär i dig.
Nu blir jag säkert kär i dig, precis vad man kunde tänka sig.
